Storebror är ledig från förskolan idag, frukosten har dragit ut på tiden och vi har blivit sittandes här i flera timmar. Något av det bästa just nu är att se hur Estrid och storebror mer och mer börjar lära känna varandra och kommunicerar på sitt eget lilla vis. Idag ska vi iväg till vänner med barn i samma ålder, det blir lek och stoj hela dagen!
Estrid är bara 10 veckor och har redan börjat intressera sig för tv:n. Färger, ljuset och ljuden drar hennes blick till den, hon kan ligga och kolla fokuserat på tv:n ett bra tag. Detta skrämmer mig lite, börjar det så här tidigt? Vilka gränser ska man ha för hur mycket ungarna ska få hålla på med tv:n, datorer och mobiler?
Nutidens barnprogram känns så annorlunda från de min generation såg på Jag kan komma på mig själv att sitta och slökolla på tv:n när barnen ser på barnkanalen. Efter ett program kan jag sällan referera till vad programmet vi just sett handlat om. När jag frågar storebror här hemma vad som hände i programmet verkar han också ha svårt att återberätta. Det känns som att programmen bara är fyllda med massiva ljud och ljus som nästan hypnotiserar barnen lite, handlingen har en mindre roll och känns inte genomtänkt. När jag själv var liten viste jag precis vilken av Pippi Långstrump filmerna jag vill se, man kikade på filmerna för handlingen skull. Någon annan som känner igen sig i detta?
Fina busungar!
Senaste kommentarer